Varför blir jag stressad av årets sista dag?

Trots vetskap om att "årets sista dag" bara är ett kulturellt konstruerat påhitt, som gäller enbart i vissa delar av världen, kan jag inte låta bli att känna en viss oro innan årets "sista dag" tar slut. Undrar om även kineser, perser och andra folk som börjar "år" vid andra tider än "vår" år får samma känslor sista dagen innan ett nytt år börjar.

Det konstiga med detta är att jag annars brukar jag se tiden mer som en slags uppåtväxande spiral av cykler, där dessa liknar varandra men för oss ändå till en annan punkt. Den västerländska tidsuppfattningen däremot brukar avbildas och upplevas mer som en linjär pil där början av det "Nya" året utgör ett slags märke i pilen. Men trots att jag medvetet inte vill se tiden på det sättet kommer jag inte undan med en stress känsla över att olika påbörjade projekt måste avslutas innan det "Nya" årsräkningen börjar.

Hur mycket jag än försöker slå ifrån mig denna känslan, kommer jag inte undan just den 31 december varje år, något som jag inte upplever alls under det "andinska Nyåret". Även då inleder man en ny etapp i naturens och livets cykeln och även denna infaller vid midvinter, dvs. midvinter i södra halvklotet (21-24 juni). Även där brukar den etapp som avslutas och den som påbörjas innebära lite extra mycket att göra i samband med midvinterfirandet för ursprungsfolk men det handlar mer om praktiska förberedelser inför själva festen och ceremonierna och trots en del avstämnings inslag av det levda och uppnådda under året som gått känns det inte som att avslutningen är så definitiv så att man stressas av det troligtvis beroende på den mera cykliska tänkandet.

Min upplevelse av det västerländska nyåret för däremot med sig förutom existensiella inslag, översiktliga revyer över det gjorda och det ogjorda, tillståndet i världen och hur man kan bidra till att förbättra den under det kommande året. Men det som upplevs som obehagligast är min stress över att det "Nya Året" kommer (bokstavligtv talat) för att granska min närmaste miljö innan den ger mig sitt godkännande.

Tyvärr måste jag erkänna att År 2007 kommer att ta mig verkligen på bar gärning. Jag har inte hunnit städa, inte tömt tvättkorgen och definitivt inte tagit itu med mitt skrivbord. Detta liknar nämnligen Prometeus(han som straffades av gudarna med att bli uppäten av gamar i evighet eftersom han varje dag fick nya inälvor att ätas upp!) eftersom hur mycket jag än anstränger mig med att plocka bort och sortera papper blir den återigen full med papper dagen efter.

Men min kamp under 2006 års "sista dag" var förgäves jag klarade inte att ha den klar inför det "Nya årets" besök! Så när klockan var arton gav jag upp och beslöt att ägna mig åt att vänta det "Nya Året" någorlunda glad och avslappnad med mina nära och kära och fundera på väsentligare saker än en ostädat skrivbord, det får jag ta itu med nästa år...