Att mötas/krocka i en blogg

Blogg???
För ett år sedan visste jag inte vad en blogg var. För att börja med tänkte jag att det handlade om ytterligare ett uttryck för det individcentrerade samhället som vi lever i. Men jag började då och då att kika i bekantas bloggar, vilket fick mig att tänka om en beträffande bloggar. Visst kan bloggar bli personcentrerade utvikningar, men om man tänker riskerar även tidningskronikör, romaner, filmer, etc. också bli uttryck för enstaka individers perspektiv och egocentrerade åsikter. Skillnaden är att dessa media är oftast bara forum för de som har ekonomisk eller socialkapital nog för att ha godkänts som "tyckare"medan bloggar tycks vara relativt åtkomliga även för vanligt folk.
Demokratiskt virtuellt åsiktstorg
På så sätt blev jag tilltalad av bloggandet som en relativt demokratiskt utrycksmedel (demokratiskt i betydelsen öppen för alla) . Detta i jämförelse med tidningar, förlag, etc. som endast är öppna för ett fåtal godkända åsiktsyttrare. Att jag betonar ordet relativt har att göra med att även bloggandet är endast tillgängligt för den lilla minoritet av världens befolkning som har tillgång till datorer inom den lite större minoritet som kan läsa och skriva. Trots detta lär bloggandet och vanligt e-post vara en av de mest revolutionära genombrott för åsiktsfriheten sedan skriftkonsten uppfanns!

Att dela med sig av känslor, idéer, åsikter, bilder...
Därför var det svårt att motstå frestelsen att vara med i denna gigantiska virtuella öppna forum och dela med mig av mina känslor, åsikter, erfarenheter, bilder, etc. Vid skrivandets stund vet jag inte om någon kommer att vara intresserad av att läsa min blogg, men om inte annat kan den hjälpa mig att själv utvärdera och sammanfatta mina egna tankeprocesser och erfarenheter och dra lärdom av de. Den lär även hjälpa mig att minnas de människor och händelser som bidrar till min utveckling under det kommande året. Jag tror inte jag kommer att skriva särskilt ofta, jag vill inte skriva av tvång, men minst en gång i veckan borde jag väl klara av...
Gränsen mellan det personliga och det offentliga Jag skriver inte denna blogg som oficiell representant för någon organisation eller rörelse. Men eftersom under hela mitt liv har mitt privataliv varit sammanflätad med sociala/kollektiva/offentliga händelser och processer, kommer nog bloggen även om den är uttryck för mina privata åsikter troligtvis även beröra kollektiva/sociala/organisatoriska sammanhang och därmed förhoppningsvis intressera andra än bara mina allra närmaste.
På vilket språk? Jag har alltid betraktat mig som formats av mötet mellan olika kulturarv. De minst tre kulturer som jag tydligt kan spåra (det indianska, det latinamerikanska och det svenska) har var sitt sätt att uttrycka känslor och tankar och därmed låter olika sidor av mig blomma. Därför var det svårt att bestämma vilket språk jag skulle skriva i. Språken som tilltalar mitt hjärta på ett mer direkt sätt är både quechua (även om jag inte kan tala det förstår jag det måttligt) och spanskan. Men eftersom stor del av mitt liv utspelar sig just nu på svenska, valde jag den för att blogga. Svenskan uttrycker för övrigt även den vissa av mina sidor på ett bättre sätt än någon av de två andra, men jag skulle tro att både spanska och quechuan kommer att göra sig påminda då och då.

Välkommen till denna TINKU = mötes/krockplats för idéer!